Adventstid

Det var länge sedan jag besökte en gudstjänst. Men när jag var liten och som så många andra sjöng i kyrkokör så var adventstiden säsongen över alla andra. Jag kan känna ett vemod och en saknad efter det, efter sångerna och stämningen. Ändå "blir det inte av" att ta mig till kyrkan trots att jag har en på ca 5 minuters avstånd. Jag hittar mig ursäkter. Jag antar att jag är rädd för att det inte ska kännas på samma sätt, att de ska sjunga andra sånger, ha andra takter. Inte för att våra sånger var så himla överlägset bra, men om jag inte får höra en stor grupp småbarn skriksjunga "Aaaaaaadveeeentstiiiiid kåm till vårt ensamma huuuus" så vet jag faktiskt inte om det är värt det. Eftersom jag nog skulle kalla mig agnostiker så känner jag mig inte bekväm i kyrkans ritual annars. Nä, det är för sångens skull som jag vill dit... Och det är inte samma sak om de har bytt ut den falska stämsången mot gospelinspirerad reggae eller något liknande.

En gammal favorit:



Och en till:



Och den här har jag haft på hjärnan hela dagen - ingen adventsgudstjänst är komplett utan den:



Ett plus för det fina julkortet av Ilon Wikland på den sista sången...