Är så less på mig själv...

Idag skakar jag. Minikramper i kroppen. Toppen... :-P Jag blir så less på mig själv. På att vara jag. Och jag ifrågasätter varför jag skriver den här bloggen också. Varför göra fler människor less på mig? Men varje dag kämpar jag. På ett eller annat sätt. Jag hotar aldrig med självmord, för det tycker jag är elakt mot omgivningen (jag kan berätta om tankarna, men hotar aldrig med att de ska bli verklighet). Jag gräver inte ner mig i hur jag mår. Mår jag dåligt så kämpar jag emot så mycket som jag bara kan. Är optimistisk (jag har kanske kramper idag, men de går över och förresten så gråter jag ju inte det kunde vara värre). Försöker att inte vara en börda, men samtidigt inte dölja hur jag mår. Jag skriver här för att få ett utlopp för hur jag känner. Ett utlopp för mitt mörker, som jag censurerar i min vardag. Det som finns i mitt huvud, helt enkelt. Jag skriver offentligt för att jag tänker att det kan hjälpa någon. Jag tänker också att om någon blir less på mig så är det bara att sluta läsa. Själv får jag lära mig att leva med mig själv. Om och om igen.