Tabu

Det är tabu att bli arg, irriterad eller trött på någon som mår psykiskt dåligt. Det är ett problem för mig nu. jag mår dåligt, jag vet att min sambo är oerhört sliten av det. Jag märker att hen blir irriterad - jag känner henom trots allt väldigt väl vid det här laget - men hen vägrar erkänna eller agera utifrån sina känslor. Det är oerhört frustrerade att få dessa dubbla budskap, det är jättesvårt att hantera och gör mig stressad och ångestfylld. Jag märker ju att hen har gått över sina gränser, de där gränserna för när man mår bra och när man inte gör det. Jag hatar att se hur hen mår av det. Önskar att vi kunde ha ett gräl om det så att det bara fick komma ut i luften och så är det det, men nej. Istället ser jag min älskade bli mer och mer av en tyckkokare. Jag känner hur jag blir mindre av en älskad människa och mer av ett problem som ska hanteras för varje dag. Snälla, om du är anhörig: Ta reda på var dina gränser går och håll fast vid dem. Våga bli ilsk och arg och ha en dålig dag, dina känslor är också viktiga.