Ok, jag är definitivt på väg upp. Det gör mig nervös... Det kan ju låta trevligt att jag är gladare, piggare, mer aktiv och mer driven. Problemet är bara att min hjärna har en lite trasig termostat - den vet inte riktigt när det ska stanna av. Antingen är det jättekallt eller så är det jättevarmt, man får lixom njuta av tiden mellan. Jag hoppas att det ska bli annorlunda den här gången, att jag ska stanna på en behagligt jämn temperatur och slippa varva upp så galet mycket att fjädern nästan spricker. Jag gör mitt bästa för att bromsa och anstränger mig med intellektet för att inte ta på mig för mycket, trots att det känslomässiga drivet säger "kör på!". Som tur är så blir jag inte ansvarslös och förryckt när jag blir uppåt, jag blir "bara" högpresterande och supersocial/lättirriterad. Trevligt nog, om jag bara fick vila lite och slapp veta att ju högre jag klättrar desto högre blir fallet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
JAg vill alltid dit, alltid så högt som möjligt, det är så underbart att vara där uppe och orka allt.. Då jag är där minns jag inte att det finns en botten, men då jag är på botten så mins jag tydligt att det finns något annat, något bättre (oj så poetisk jag är) :-D
SvaraRaderaJag fick lära mig att: så länge man tex kan sätta sig och läsa en bok på aftonen, kasnke tom innan man damsugar hela lägenheten och skurar alla taken så är man ändå på rätt sida..
Men: om man slutar kunna sitta stilla, om man tex sitter på bordskanten på rumsbordet och skakar med benet då mans er på tv, och rusar runt och gör saker i reklamen, då är man påväg för långt..
Detta är mina milstolpar, du kan få låna dem :-)
Mitt problem är mycket att jag går in i långsiktiga projekt som sen faller på ändan när jag blir deppig igen. Jag tycker också om att äntligen orka, men jag hatar när det faller och jag inte uppfyller löften... Jag vet ju inte heller om det är min diagnos, bipolär. Från vad jag har läst misstänker jag att jag har en "snäll" variant av bipolär 2, så jag blir bara väldigt effektiv och välfungerande. Bra på jobb och skola, bra på att prata :-P Inte okontrollerbart rastlös och så.
SvaraRaderaJag aldrig sådär jätteduktig på att städa, men lånar gärna dina tips :-)
Jag ahr ett tipps till åt dig som du ju redan har förstått, men tänk på det mer aktivt: Om du gör små projekt, sätter delmål, eller lejer för sådant som tar tid så blir inte fallen lika djupa.
SvaraRaderaFör att ligga i sängen och veta att man har massor av saker som skall göras, det är det absolut värsta som finns. är de någon gång man blir depprimerad så är det då.
Mm, jag tror att jag får göra så. Jag har redan börjat, men jag blir ju så pepp när jag är pepp att jag minsann fixar allt själv ;-) Men jag anstränger mig för att komma ihåg min dödlighet. Det verkar förresten som om jag kanske planat ut för den här gången... Hoppas!
SvaraRadera