söndag 8 november 2009

Paus

Nu är det bättre. Nu kan jag andas. Tänker jag på att vara tvungen att möta och umgås med okända människor så stelnar jag till. Tänker jag på att prestera så känner jag ett litet obehag. Men annars är jag faktiskt avslappnad och leende. Tack och lov för dessa stunder. Stunder då jag faktiskt känner mig i balans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar